"E IN GANG JA BJUDÄR men ingon ja knektar" sa Grannas Ulla, stoppade kaffekoppen tillbaka i skåpet när grannfrun var storbjuden. I slutet av 1930-talet när "livbärgaren" Gabriel Gästgivar (leibärgarin) var i 80-årsåldern kom han en kväll in till närmaste grannarna Erik och Edla för en pratstund. Edla ägde en av de fåtaliga damcyklar som på den tiden fanns i byn. Det blev tal om att kunna cykla och leibärgarin påstod "e je vel int naon kånst ti cykel, e je bara ti sess på he å tramp." Edla sa: Vi gar öut så foår Ni pråov, kan Ni cykel så foår Ni ta cyklin. Leibärgarin satte sig på cykeln, men det bar direkt i diket var-efter han steg upp, räckte cykeln till Edla och sa: "An skant ställ i gräinen he såm int star fö se sjölv."