Bergö dialekt

Gamla uttryck

"E IN GANG JA BJUDÄR men ingon ja knektar" sa Grannas Ulla, stoppade kaffekoppen tillbaka i skåpet när grannfrun var storbjuden. I slutet av 1930-talet när "livbärgaren" Gabriel Gästgivar (leibärgarin) var i 80-årsåldern kom han en kväll in till närmaste grannarna Erik och Edla för en pratstund. Edla ägde en av de fåtaliga damcyklar som på den tiden fanns i byn. Det blev tal om att kunna cykla och leibärgarin påstod "e je vel int naon kånst ti cykel, e je bara ti sess på he å tramp." Edla sa: Vi gar öut så foår Ni pråov, kan Ni cykel så foår Ni ta cyklin. Leibärgarin satte sig på cykeln, men det bar direkt i diket var-efter han steg upp, räckte cykeln till Edla och sa: "An skant ställ i gräinen he såm int star fö se sjölv."
"Let påitjin rejk, karan ska rejk" sa Lina när man skvallrade för henne att sonen tjuvrökte.
"Ja he sko va fäen he" sa Manda när man sade att gubben var skendöd.
"Fålk an sa e sko kåst ein mark å åtåti penn å ja tykkär e je halv aron mark treti penn" sa Manda när hon skulle betala på handlin (butiken).
"Sko jåolen snurr så håth såm di sejr så sko e ju vein i all tampar," sa Kalle.
"Ja viell tjöp in kel såkäsand" sa "Soånd Ellen" när hon ville köpa ett kilo strösocker.
"E je sant" sa "Braidællarin" to an juvd.
  "E je betär he ja væntar pa "Trafiken" en he "Trafiken væntar på mieg" sa "Reijäsch Mina" da hon skulle resa med turbåten "Trafiken" till Vasa och gick ner en hel timme för tidigt.
  An fösvann i obekanta ölen, som "Saras Fias" fästman
Under arbete...
Under arbete...